Nu känns allting lite lättare och lite bättre. shopping kan verkligen göra susen ^^ en milkshake skulle verkligen inte sitta fel ikväll heller, men först måste jag träna. det blir mys :D och packa förstås. aja jag hinner nog det också. kanske var det amanda som gjorde mig lite gladare när hon sjöng på massa låtar om att allting fixar sig, hon är underbart bra ibland :)

så jävla arg jag blir när folk sitter och pratar skit om saker de inte har en aning om, helt jävla offentligt på en buss! jävla fittkärringsjävla ridlärare. fan vad jag hatar att somliga gör allt för att det ska bli en viss sammanhållning medan somliga bara snackar en massa skit och dömer saker de inte har en aning om. det är förjävligt och på grund av dessa jävla människor så går ridskolan med förlust och måste läggas ner. tillome folk i min klass som inte har en aning säger att dte är asskasst och kallt på vintern och sen stalltjänst. bortskämda j'ävlar.

döda mig nu. orkar fan inte. jävla skit. hejdå umeå nu drar jag snart till klimpfjäll. finns säkerligen bara en jävla massa snö och kanske en ren eller två där.

sjukt deppat. fick veta igår att nu läggs ridskolan ner efter den här terminen, jag kunde inte vara med på mötet så jag har inte en aning om varför. men det gör sjukt ont och senast i fredags satt jag och deppade för att jag "bara" skulle få ett år till.. nu igår fick jag reda på att jag har ca 3-4 månader..

Jag har inte en aning om vad jag gör sen men det blir nog inte att börja på nån annan ridskola. jag är mest oroad för vad som ska hända med hästarna. kan inte sova ordentligt och gråter konstant. jag kommer sakna allt, alla människor och alla hästar och alla minnen genom åren. Allting känns så hopplöst och totalt slitande, det bara river i magen och stackars angelica får trösta. just nu vill jag bara lägga mig ner och dö men det löser sig väl på nåt sätt hoppas jag. 10 år fick jag ganska exakt. 10 underbara år.

yes box i en låda, det där är år 2007:s musikupptäckt nummer ett för min del. var ensam hemma en dag i sommras och snubblade över dessa underbara grabbar. mysigaste någonsin.

Vains of Jenna

Jag inser nu att under den tiden där jag inte trodde att jag hade några vänner så hade jag faktiskt väldigt många. eller snäppet mer än nu ändå, jag vet inte men det känns som om allt bara försvinner bort från mig. men jag skyller mest bara på mig själv.

och snart försvinner stallet också.. det enda som fick mig att orka genom hela lågstadiet och mellanstadiet. alla fantastiska människor och hästar jag mött där t ex Lotten och senare Therese. scooby var den som fick vara min vän när jag "bara" hade två kompisar, han förstod alltid vad jag kännde. var jag rädd så fixade han det åt mig. på senare år så kom ju mega, lady, nisa, madonna, marre, marinen, gerda och en massa andra fina hästar som lärt mig att tänka mig in i varje hästs unika situation och hur olika de verkligen är.

ikväll klarade jag inte ens av att rida, känner att jag bara mått dåligt hela veckan. hatat mig själv och saker som andra gjort och gör. jag ville inte sätta mig upp på hästen och rida då, det gick bara inte. jag skulle bara ha suttit där och vart ledsen och allt hade gått helt fel med hästen, plus att jag är lite arg också av nån anledning. man bör inte sätta sig upp på hästen om man är arg eller ledsen och inte kan koppla bort det, enligt mig iallafall. det skulle bara brista vid minsta lilla som händer, allting skulle ha gått åt skogen.

efter den här terminen har jag bara en hösttermin och en vårtermin kvar. sen är det slut för alltid. det blir inget sommaruppehåll, det blir slutet. inget att komma tillbaka till.. och vad ska hända med hästarna? nästan så man vill köpa dom alla så att man kan se till att dom får bra hem sen när man säljer dom vidare. äh jag vet inte. allt är så jobbigt just nu. men det löser sig. allting löser sig på ett eller annat sätt även om det blir på ett mindre bra.

Love of two is one

men tack för den.. det gjorde inte direkt allt bättre. trodde bara att.. äh.

ångest eller vad? allting känns så jävla fel när alla andra är nere typ obesvarad kärlek gånger tusen överallt.

fyfan, minns när jag var i thailand där det fanns en butik och deras jävla slogan var "we see the world in couples" det var fan det mest deprimerande jag någonsin sett. jag trodde verkligen att jag skulle börja gråta där och då, mitt bland allt folk. men tack och lov så gjorde jag inte det, crying on the inside.

kärleken är fan det mest deprimerande som finns samtidigt som det är det bästa, det är fan sjukt. kom inte och påstå nåt annat ^^

jahaoow. today.. inget speciellt har typ hänt förutom att vi fick veta idag att en som jobbat på skolan har dött.. astråkigt, hon hade typ nån sjukdom och hon var typ inte ens 40 år. Vissa säger att det var självmord men det är nog bara rykten. flaggan vajjade på halv stång. sorgligt och när vi skulle gå till matsalen så ser vi ett litet runt bord med en bild av henne, en bukett tulpaner och ett ljus.. så sorgligt men ändå fint.

åh, vad fan händer? älskade du nästa gång kommer du hit direkt istället för att sova hos den där dumma saten och sen hos nån random kille.. hatar mig själv för att jag inte funnits där på sista tiden, då du behövt det som mest. kommer aldrig kunna förlåta mig själv för det. jag vet hur jävligt det är att inte ha någon där när man verkligen behöver det och då menar jag någon som verkligen finns där och inte bara finns där halvt.. lovar att försöka ändra på det nu. jag lovar, du kan ringa mig klockan tre på natten om du så vill.

memories burn forever, nu behöver vi lite fler nya minnen. BRA minnen.